harmit.blogg.se

//Det lilla leende som alltid får mig att le. Det lilla flinet på det söta ansiktet med dom blå ögonen. Men nej. Han är min bästa vän sedan dagis och jag själv är en kille, så jag har ingen chans på honom.
Men varför älskar jag det då han virar armarna om min midja bakifrån och håller om mig och skrattar mjukt i mitt öra? Kärlek, ja. Men han älskar inte mig. Han är inte ens gay. Han är inte som jag. Men ingen vet detta om mig. Gay, bög, homosexuell. Och skulle dom veta skulle allt förstöras.
Jag bär ett hemskt namn. Ett namn som inte bör nämnas. Men jag har redan förstått att sedan jag började skriva i denna dagboken så måste jag nämna mitt namn en gång. Minst en gång.
Mitt namn är James falk.
Halvt engelsk och halvt finsk. Men ändå hamnade vi här i Sverige, och jag räknas som en svensk medborgare. Varför jag skriver här i vet jag inte riktig. Kanske för att skriva av mig med allt som går runt i mitt huvud just nu.
Så här har du mitt liv.//
James la ner dagboken han köpt i hemlighet under sin stora svarta kudde och gnuggade sig i ögonen. Han var otroligt trött. Dock var det morgon och han hade skola. En Måndag.
En lätt knackning på hans dörr fick James att rycka till.
”Ja?” James drog på sig sin svarta tröja med långa ärmar. Tröjan satt tätt på kroppen och tyget var tunt.
En liten pojke kom in i rummet. Han bror Edwin.
”James. Frukost” Edwin läspade gulligt och stapplade ut ur rummet igen.
James fnissade sött för sig själv och tog på sig ett par vita sönderslitna jeans innan han gick ner för trappan och till det trånga köket. Han finska mamma stod och svor för sig själv då hon brände sig på plattan där ägg stektes.
”God morgon mamma” James kysste henne på kinden och tog ett rostat torrt bröd och tog sin väska som hängde över en av trä stolarna. ”Jag kommer hem sent i kväll” Fyllde James i och gick till ytterdörren, klev i sina lågskurna skor och gick. Det var mörkt ute nu under hösten och det var lite kallt.

”James!” Någon kom springandes bakifrån och hoppade upp på James rygg. Han. Han som James nämnt i sin dagbok. Hans namn är Erik Burwall och går i samma klass som James. Han som James förälskat sig i.
”Hej Erik” James log brett och särade på benen för att återfå sin balans. James var tunn och inte speciellt stark jämnfört med Erik.
”Så fick du någon cigg då?” Erik tog upp sin tändare och flinade .”åh bröd” Han tog brödet med tänderna från James mun och tuggade. ”Du vet, din mamma är en usel kock”
James fnissade lite och fick upp två cigaretter från sin ficka .”Ja och ja. Men mamma försöker lära sig.”

Med tunga värmande bloss gick dom längst en stig i skogen, en väg där dom kunde röka i fred utan att någon skulle se dom.
”Så James, skaffat flicka än då?” Erik puffade till James och flippade med sin halvt långa svarta lugg.
Skolans ”emo” tvillingar kallades dom för. Bara för deras stil så fick dom hat på sig. I början mådde James otroligt dåligt av detta, men han har stärkt sig med åren.
”Nej..Erik apropå det..” James tog ett bloss och slöt sina trötta ögon. ”jag är liksom..gay”

Tystnad. Inte ett ljud kom från Erik
”Erik..snälla svara mig..” James tog ut ciggen från Eriks läppar och såg på honom med oroliga ögon. ”Snälla var inte arg…”
Erik fnös till .”Jävla bög.” Han darrade på rösten och tog tillbaka ciggen och började springa. Springa ifrån sin vän James som var helt chockad.
”Erik!” Skrek han högt och sprang efter. ”Erik jag älskar dig ju!” James stannade med tårar i sina ögon och var framåtböjd så han kunde skrika.”Erik!”
Erik vände sig om. ”Bara gå och dö!”

Med dom orden hade James gått hem och låst in sig på sitt rum. Inte kommit ut på flera dagar.
Kärlek gjorde ont.
Att se någon kändes värre.
Att leva var värst.
Så död tog han åt sig.
Och död han blev.